det är ändå bäst för båda om jag försöker låta bli..
den här dagen började och slutade käpprätt åt heeelvete! cyklade till jobbet iaf.. sen vart det max med brudarna och så spillde man ju salsasås på hela sig.. där fick man för att man syndade! årets deppigaste dag tror jag minsann.. jag har väl vart för glad på sista tiden.. nån gång slår det ju tillbaka...
jag önskar att jag va en sån, som inte tänker alls..
ibland önskar jag att du fanns kvar, precis som du va.. en stor famn att bara gömma sig i när världen vände sig emot en.. det var trots allt du och jag mot världen.. nu låtsas vi som att något "vi" aldrig existerat.. den här staden verkar vara för liten för båda oss.. jag kan inte önska någon nåt ont, jag klarar inte av att vara osams med nån... kan du inte bara inse det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar