det är nånting som håller mig kvar.. tror det kallas kärlek, även om du inte tror på det. kärleken övervinner allt ju, hur ska jag då kunna ge upp hoppet?
jag är så stolt, helt sjukt stolt! att det ska krävas att du slipper mig däremot är ju inte mest smickrande, men ändå att du ens gör det! jag tänker kämpa mot mig själv.. jag har aldrig nånsin haft den här förståelsen för mig själv.. nog för att jag tänker mycket, men inte på annat än min egna lilla värld..
allt du har förklarat i alla dessa åren har gått upp som ett jävla sken på en o samma dag.. det funkar inte om man är ensam om att kämpa.. jag kan inte ge upp, jag tänker inte tillåta mig själv att göra det..
det är för oss solen går upp, lyser på oss - för kärleken skull
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar