I've been afraid I couldn't keep myself from falling
My heart was always searching for a place to hide
Could not await the dawn to bring another day
Sometimes I see you when I close my eyes
You're still a part of my life...
så många år tillsammans. så mycket minnen. så mycket glädje o tårar tillsammans. tiden med dig går inte att beskriva i ord. det har gått upp och ner som en berg o dalbana. det finns många gånger som jag tvivlat men det finns även många gånger som jag trott på föralltid. nu känns det som att det börjat närma sig slutet. eller vad vet jag. men det finns ingen energi till att kämpa för oss längre från något håll. ekonomin det är någonting jag aldrig kommer lära mig leva med. det går inte att leva så hela livet. det är påfrestande för båda två.
ibland undrar jag om allt vi gått igenom stärkt oss så att vi klarar oss genom precis allt. o ibland känns det som att vi gått igenom för mycket negativt för att vi ska orka överleva. jag börjar undra hur det känns att vara kär? är jag kär? är jag bekväm? jag vet inte om jag är kär i kärleken och tryggheten eller i dig? ska sanningen fram såhär i förvirrade dagar så vet jag varken in eller ut. kändes bara som att det var tid för att skriva av sig lite känslor. det är inte lätt att varken ge sig av eller stanna kvar. jag stör mig precis allt du gör just nu. röker, nonchalerar, ekonomin, allt. när jag behöver dig finns du inte där längre. du och jag har överlevt på kärleken inte för att vi är själsfränder osv. med tanke på att vi är så sjukt olika är det ett mirakel att vi överlevt med varandra i fyra år. nöjd det är något som inte existerar hos många människor. jag undrar bara när man är 100 procent säker på att det är på riktigt? eller ska man gå genom hela livet med tveksamheter? rädda mig från mig själv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar