måndag 2 mars 2009

always love

I hate this part right here..
för ca 1 år sedan började det växa fram en idé att min mamma skulle flytta till blekinge till roger efter våran student. hjälp tänkte jag, hur ska jag då klara mig? jag tänkte sedan, ne ingen idé att oroa sig för det kan hända mycket på vägen, det är så lång tid kvar. nu är det en vecka kvar tills hon ska ner och ställa in sig på sitt nya jobb och hon kan självklart inte ta med sina grejer än, inte på tåget. hon kommer hem till påsk, till min födelsedag och våran student.. jag kände bara att jag måste verkligen få ur mig hur jag verkligen känner.. jag försöker låtsas som att det är helt okej, jag måste ju hålla humöret för hennes skull för självklart är det inte lätt för henne heller! det sista jag vill göra är att få henne att känna skuld och bli mer ledsen över att hon ska flytta, för jag vet att det är minst lika jobbigt för henne. men jag kan inte hjälpa det, jag är verkligen hjälplös utan dig.. känns som att min värld kommer rasa samma när du åker! det sista jag trodde var att jag vid 18 års ålder skulle bo utan min mamma.. i slutändan klarar jag mig alltid men jag tror jag inte uppskattar folk runt omrking mig tillräckligt ibland. jag vet iaf att utan min mamma hade jag aldrig klarat mig såhär långt, jag hade aldrig varit så stark i mig själv som jag känner mig oftast.. kanske inte just nu..mamma, jag är så tacksam att du stått vid min sida dag som natt i alla dessa år.. och jag kan nog verkligen räkna dom gångerna vi bråkat på en hand.. det är jag så otroligt tacksam för!
jag är så otroligt trött på att bo här och bråka om allt med min pappa hela tiden.. jag tycker verkligen att så länge han inte beter sig som en pappa så tänker jag inte heller vara den dotter han tycker jag borde vara.. jag orkar inte helt enkelt.
när allt kommer omkring så handlar det verkligen om familjen.. familjen och vännerna! utan martina och tessa skulle jag heller aldrig klara mig! martina och jag har alltid förstått varandra på ett sätt som ingen förstår.. vi behöver oftast inte ens säga ett ord för att den andra ska förstå vad man tänker, hur man känner och mår.. och tessa har jag känt så många år nu.. den senaste tiden har hon gjort att jag för första gången på flera år känt mig lycklig från topp till tå.. vi skrattade, hjärtligt skratt som verkligen kom inifrån.. vi skrattade åt allt! hakuna matata säger jag bara


som jag så många gånger sagt förut - efter regn kommer solsken

1 kommentar:

Anonym sa...

åh min älskade lilla du! :) jag blir så glad av dig! från topp till tå!